Hedonister

Vi har kommit till en tid där hedonism är den högsta prioritet för varje människa då ett beslut bör tas. Människor orkar inte med tjaffs om ansvar för andra längre. Så länge man njuter så får inget komma i vägen för den stunden. För andra människor som tar ansvar för andra hamnar de antingen i trubbel förr eller senare eller så utnyttjas dessa människor på ett eller annat sätt. Jag kan inte säga att det är moraliskt rätt eller fel, för det är diffust nu mer.

Nietzsche påstår att man inte har några som helst moraliska obligationer att hjälpa andra. Vad är det då som driver människor att vilja hjälpa andra? Det är trots allt en av våra drivkrafter som vi har som människa att vilja hjälpa andra. Är det en av våra instinker? Överlevnad! För det är ju det altruism egentligen handlar om i det långa loppet - överlevnad. Forskning har visat att de som utför altruistiska handlingar gynnar nära släktingar och kommande generation. Betyder det att den generation (80-talister/hedonister) kommer att få det ännu svårare att föra sina gener vidare i framtiden? Eller kommer giftermål/partnerskap bli någon robotliknande akt? Surfa på internet, ragga så många du kan utan kemi, dejta, sexa, få barn.

För många är det för mycket begärt att våga ge kärlek eller ens visa kärlek till sin partner. Och våga inte klaga på situationen, för då stör du den tilltalandes livsnjutning och då är det du som felat för att försöka göra något bättre. Göra en relation mer känslor och mindre Bollywood. För alla är vi en bunt dåliga skådespelare. Alla är vi någon bra, men vi vill alltid vara någon annan. Vi underskattar oss för mycket och vi är för osäkra på oss själva.

Är det vår generations största sjukdom? Är det svaret på varför vi blivit hedonister?

För det enda människor försöker “bota” sig själva med är att (låtsas) njuta av livet. Bli hedonist, bli låtsaslycklig. Tror du mig inte så se dig omkring bara. Alla i vår generation försöker. Titta på facebook till exempel. Hur många har inte bilder på sig själva och sina vänner i tvåtusenfemhundratrettiofyra olika fester. Den ena vännen efter den andra kallas för 1. hjärtat 2. älskling 3. baby 4. gumman/gubben. Hur många vänner kallade för något av tidigare nämnda alternativ, är ens riktiga partner?

Sen har vi andra som älskar att läsa skvaller. För där kan de kolla alla kändisar och jämföra sig själv för att checka om de fortfarande är inne eller ute. Om de kanske ska köpa nya skor så ingen tittar snett på en bara för att man har skor som kanske är fula men som man verkligen älskar.

Så vi försöker bota med att kolla på drama på TV, se lyckliga ut, verka ha mycket skoj på gång, ha pengar för att uppfylla alla drömmar om att vilja äga en YSL väska, en Ferarri, en chi’wawa (eller hur nu de stavas) eller en fet Rolex. Vi försöker bota oss själva genom att njuta av varje stund. Men förr eller senare skuttar alltid en person, ditt riktiga jag, fram och påminner dig om vem du är och frågar dig vad fan du håller på med. Det är då alla dina demoner kommer fram. Det är då du ser alla finnar på ansiktet, känner dig ensam, osäker, stressad och allt vad det nu kan vara. Men istället för att göra något åt det så blir du hedonist istället. Ja, det löser ju allt. Man blir ju lycklig… i alla fall ett bra tag framöver.

Vart har alla utilitarister tagit vägen?